Polyper - vanliga frågor Picture

English Dutch French Italian Russian Swedish

[Översatt av Maja Svärd, S*Jamaloss.]

Av Cat Moody, Stormwatch Maine Coons
(Återges med tillstånd)

Disclaimer: Jag är ingen veterinär, bara en uppfödare som upplevt problemet med polyper många, många gånger. Rådfråga din veterinär för en korrekt diagnos och behandling av problemet. Detta är bara avsett för att ge lite praktisk bakgrundsinformation om vad polyper är, vad min erfarenhet har varit och behandlingsalternativ.

Min bakgrund: Jag heter Cat Moody, och jag var uppfödare/utställare av Maine Coon katter under cirka tolv år under mitt katteri namn Stormwatch. Under de första sju åren av avel, hade jag två gånger katter som drabbades av polyper, båda efter en släng av övre respiratorisk sjukdom, det var en vuxen och en kattunge. Det är statistiskt sett ganska normala erfarenheter. Hur som helst, under de senare fem åren hade jag åtminstone 25 kattungar som besvärades, utan några tecken på övre respiratorisk sjukdom. Förekomsten ökade under åren fram till sista året jag födde upp, rutinmässigt var 50-75% av mina kattungar besvärade, och jag stoppade då aveln eftersom vi inte kunde fastställa orsaken.

Vad orsakar dem?: Det finns flera teorier om vad som orsakar polyper, men inga svar. Allmänt tror veterinärer att det kan ha att göra med herpes eller calicivirus, men eftersom de flesta katteri katter är positiva för båda virusen, är det inte rimligt att polyper normalt endast drabbar vissa uppfödare och inte andra. Signifikant är att de veterinärerna som har mest erfarenhet av polyper, är de som har arbetat på djurskyddshem, dit sjuka kattungar kommer med obehandlade öroninfektioner.

Genetik: Även om det kan finnas en genetisk komponent, var det definitivt uteslutet i mitt fall. Mina avelshanar hade ingen anknytning till varandra, och det var i stort sett samma sak Jag fick lika procentdel av polyper oavsett från var och en av hanarna, och samma från inlånade hanar. Varenda hona i mitt hus producerade minst en drabbad kattunge någon gång, om hon inte skickades att bo någon annanstans under hela dräktigheten och medan hon födde upp kattungarna. Inga honor sålda från mitt hus (med ett undantag) har någonsin producerat en drabbad kattunge, även om båda föräldrarna hade drabbats själva, eller ens om honan själv hade haft en polyp som ung. Alla mina affekterade kattungar hade diagnosen innan de nått 14 veckors ålder - om ingen polyp framgick vid den punkten, skulle kattungen aldrig få en. Jag vet, detta är meningslöst, men vi testade mina katter för allt som fanns under solen, och det förblir ett mysterium - det måste vara något i miljön, men vi kunde inte lista ut det. Vi har haft veterinärer över hela världen inkopplade på detta fall, och alla typer av biopsier och tester har utförts, utan resultat. Det drev mig till att sluta med avel pga bekostnad och känslomässiga kval. Jag har aldrig hört talas om att några andra katterier skulle vara påverkade av detta, så konsekvent och under så många år.

Så den enda silverkant på detta moln är att jag har gått igenom en hel del polyper, och jag är vanligen den som avses i vissa kretsar som "polyp Queen". Jag får många förfrågningar från folk som söker hjälp, så trodde det skulle vara lättare att bara skicka ett FAQ blad.

Hur ser det ut: En polyp är en köttig stjälk som växer ut från innerörat, eller "bulla". Detta innersta delen av örat är en klotformad, benig yta. Vanligtvis kan allt skräp som samlas i innerörat spolas ut från en av de två utgångarna - ut till den yttre hörselgången, eller ner på baksidan av halsen genom örontrumpeten. Om av någon anledning samlas skräp bildar det en grund för skapandet av en polyp. Polypen formar sina rötter i innerörat och börjar växa. Det kan avslutas på två ställen antingen - genom örat (kallad en "auditiv" polyp), eller genom örontrumpeten och ner på baksidan av halsen ( "näs-svalg" polyp). Veterinär litteratur föreslår att näs-svalgs polyp är vanligare, men cirka 75% av mina var auditiva. När en polyp växer, kan det antingen komma rätt genom trumhinnan, eller hindra kattens andning. I båda fallen är det viktigt att ta bort den så snart den är diagnostiserad. Vårt enda dödsfall från en polyp var en kattunge som hade fått vänta på kirurgi (han hade också en hjärtdefekt, så vi ville vänta tills han var äldre) och polypen växte så stor att den växte in ihop med ett stort blodkärl som blev snört under operation och kattungen förblödde och dog. Lämnas det obehandlat, kan en stor polyp i strupen helt hindra andning och kattungen/katten kan kvävas till döds.

Bilaterala: Jag tror att jag har det enda aktuella fallet i veterinärmedicinsk litteratur av en katt som hade bilaterala polyper, som upptäcktes var och en med flera månaders mellanrum. Generellt bildas det endast på den ena eller andra sidan. Det verkar inte vara någon större mottaglighet för en katt som har haft en polyp att någonsin utveckla flera.

Symtom: De kan uppenbara sig på många sätt. Jag är säker på att de vanligaste saker som veterinärerna ser är kattungar som kommer till dem med otäcka öroninfektioner eller hosta, men tecknen kan vara mycket mer subtila än så. Under årens lopp har jag blivit så van vid dem att jag hittade dem långt innan de skulle vara synliga med veterinärens öronundersökningsapparatur. Det jag oftast la märke till vid näs-svalg polyper var ett underligt klickande eller snorklande ljud eller ibland att kattungen verkade kippa efter andan eller göra underliga ljud i strupen. Du kan märka problem med att andning och förmåga att svälja. För en auditiv polyp, var första indikationen vanligtvis ett mycket klibbig vitaktigt klad från örat. Du kanske inte ens märker så mycket, förutom att pälsen under örat får stelnande hårda klumpar. Det kan finnas en rödaktig irritation i basen på örat. Detta är mycket tidiga varningstecken, som inte nödvändigtvis måste tyda på en polyp (om inte kattungen föddes hos Stormwatch, LOL).

På en äldre kattunge eller katt, där en polyp har gått obemärkt förbi, kan symptomen vara plötsliga och svåra. Vestibulärt syndrom kan komma plötsligt och dramatiskt - Jag har bokstavligt sett den på under en minut. En kattunge som verkar helt normal kan helt plötsligt börjar vingla runt i cirklar, med huvudet hängande åt ena sidan. Huvudet kommer att luta nedåt på samma sida som den har sin infektion i innerörat, och kattungen kommer att fortsätta gå åt det håll som huvudet lutar. En annan aspekt av detta är Horner's syndrom, där den tredje ögonlocket (återigen, på den drabbade sidan) kommer upp och helt döljer ögat. Nystagmus ses också ibland, då pupillen på den drabbade sidan skakar snabbt från vänster till höger. För att vara ärlig, det ser hemskt ut, som om din katt har haft en stroke - men det är helt normalt, eftersom polypen (eller påföljande svullnad) trycker på en kranial nerv.

Och notera - Jag har varit inne i några akuta veterinärsrum efter att vet förtroligt berättat för mig att "katter får inte vestibulära syndrom" på telefon, vilket innebär att jag måste ha slagit upp ett tjusigt ord någonstans... Och sedan tagit tillbaka det en timme senare när jag ställt en cirkulerande, berusad kattunge på golvet framför dem. Alltför många gånger jag har hört talas om att detta beteende omedelbart får diagnosen neurologiskt - och samtidigt som det kan vara fallet, det är också ett mycket vanligt uttryck för en polyp. Dessa symtom brukar lösa helt flera veckor efter operation, men enligt min erfarenhet, ju längre vi har väntat med operation efter symptom har visat sej desto mer sannolikt får katten behålla sin huvudlutning. Katten verkar inte bry sig om det.

I ett fall hade vi en kattunge vi var ÖVERTYGADE om att den hade en polyp, men vi visade aldrig upp henne, trots alla hennes symptom.Vi hade äntligen fått ingreppet utfört månader senare, och de hittade ingen polyp, men innerörat var så infekterat att det orsakade samma symptom. Hon har en permanent huvudlutning ... och är naturligtvis fortfarande kallad "Tilt" av sin nya ägare.

Kirurgiska Metoder: Polyper måste behandlas kirurgiskt och inte medicinskt. Ingen större mängd eller kombination av antibiotika kommer att göra så det försvinner. Det finns två grundläggande metoder.

En är allmänt kallat "plockning", och är mindre invasiv och billigare än alternativet. Tyvärr har det inte varit en framgångsrik metod. Kattungen/katten får någon typ av lugnande preparat, och sen går vet in genom munnen eller örat och tar tag i den utsatta delen av polypen med ett operationsverktyg och drar ut den Problemet är, precis som när man drar en maskros, att rötterna sannolikt förblir kvar i innerörat och en polyp växer ut igen - i 70% av fallen. Den enda gången jag använt denna metod var på en mycket ung kattunge som var för liten som kandidat för en framgångsrik operation, och som bokstavligen höll på att kvävas till döds på grund av en polyp som gjorde sedering av henne ännu mer riskabelt). Vi plockade den och köpte henne lite tid att växa upp och lägga på vikt. Det växte tillbaka inom fyra veckor, men då hon var stor nog att klara en operation utan problem.

Det absolut bästa metoden är ventral bulla osteotomy, eller VBO. Det är dyrt (hos oss, ca $1200 - $1500) du behöver en skicklig kirurg, och det finns en återhämtningsperiod - men vi har aldrig haft nån som vuxit tillbaka. Den enda komplikationen vi någonsin haft, vilken är mycket sällsynt, är en beninfektion vid operationsplatsen som kom flera månader senare (och framgångsrikt läkte). Veterinären öppnar kirurgiskt örontrumpeten via sidan på halsen, skrapar den ren och tar bort roten till hela polypen. Polypen avlägsnas och ett dränage kopplas på. Kattungen är vanligtvis hos vet mellan 2-4 dagar, och sedan följer ungefär tio dagar av eftervård - i allmänhet, bara ge ett antibiotikum, se till att snitt och dränage är rena och varma kompresser på området för att minska svullnad. Kattungen verkar vanligtvis må mycket bättre efter ett par dagar. Även om kattungen inte hade symptom före det kirurgiska ingreppet, de kommer efter operationer - vanligen en huvudlutning och Horner's syndrom.I de flesta fall kan dessa symptom komma att ta 2-4 veckor innan de är helt borta.

Den goda nyheten, återigen, är att VBO är effektivt till 99% och att ingen polyp återkommit. Det är en av de få diagnoser en katt kan ha som det finns en pålitlig och långsiktig lösning för. Det sätter dock upp några svåra överväganden för uppfödaren - du måste kunna motivera utgifterna $1500 att "korrigera" en kattunge och sedan sälja kattungen för $500 eller vad som helst. På pluskontot, 90% eller i bättre botemedel-ståndet, kattungen kommer aldrig att drabbas igen, och dess nya ägare och kattungen själv kan se fram emot ett helt normalt liv. Jag har aldrig valt att låta en kattunge somna in, så länge pengar har gjort det möjligt att bota - men du kan se hur det körde min uppfödning i botten även ekonomiskt. Jag vet inte för många uppfödare som har obegränsade medel, och kostnaden kan vara en faktor för de flesta i beslutsfattandet. ..... Framgången är hög, risken är låg ..... men det pris som skall betalas är mycket dyrt.

Vårt enda problem var en dödsolycka på grund av blödning (och jag tror att det var oundvikligt i efterhand), en permanent huvudlutning, och fullständig dövhet på en katt som hade bilaterala polyper. Jag kan inte säga säkert om alla auditiva polyper leder till dövhet, eftersom du inte skulle märka om katten bara var döv på ena örat.

Jag får ofta frågan om jag skulle avla på en katt som hade en polyp, eller haft ett drabbat kullsyskon, eller haft en förälder med en polyp - det är varje enskild uppfödares beslut. I mitt fall, vi visste det inte var en fråga om genetik, och det var inte en faktor i våra fattade avelsbeslut. Vi visste också att det i detta katteri, trots alla våra katter antagligen var herpes och calici positiva, att vi inte hade en enda förekomst av sjukdomsuttryck eller typiska öroninfektioner i varken katter eller kattungar under dessa fem år (jag vet, det är udda ). Våra kattungar var alltid helt isolerade från vuxna, så om det var virus i naturen, det måste ha varit något som mamma katt sprider vid en viss punkt i dräktighet eller under digivningsperioden. Vi kommer aldrig att få veta - och jag hoppas att ingen av er behöver gå igenom det! De flesta av de fall jag har hört talas om var en enda, äldre kattunge eller katt, eller en viss kull som hade flera drabbade kattungar. Jag vet inte om det eftersom jag fött upp Maine Coons och det är de människorna som hänvisar till mig, men de flesta av de fall jag hört om har varit Maine Coons.

Om du har andra frågor som jag kan försöka besvara kan du maila mig på Catmoody@aol.com - men kom ihåg att jag inte är en vet, bara en uppfödare och du bör söka samråd med en veterinär om du misstänker eller vet en polyp. Detta är bara ett försök avsett att dela det jag har gått igenom, att göra processen lite mer bekant för andra som har problem.