Testavel med nya Maine Coon foundation linjer? Picture

English Czech Danish Dutch French Italian Norwegian Portuguese Swedish

[Översatt av Janet Ericsson, Flying Eagle's cattery.]

Av Judith Schulz, Prairiebaby cattery, Canada.

(Notera: Denna artikel kan tillämpas på andra raser också!)

När en uppfödare tar in nya foundation linjer i katteriet för första gången kommer han troligen att ställa sig denna fråga: Vilken typ av test avel är den mest avgörande? Hur är det med inavelstester? När är dom nödvändiga och när börjar dom bli ganska lönlösa?

Även om de flesta tror att incest kommer att ge klarhet om recessiva gener kommer en sådan testperiod i verklighet bara ge oss svag och ofullständig information. Vanligtvis har nya foundation katter en genotyp som är okänd för oss. Okända genotyper innebär att vi inte vet om dom är bärare eller inte. Bärare av vad? Vi vet inte riktigt vad vi letar efter hos en ny foundation katt eller hur? Med andra ord är det omöjligt för oss att kalkylera hur många katter som skulle behövas för att erhålla ett slutgiltigt resultat av något. Det är nu inavels test kommer att påverka. Eftersom vi inte kan förutspå troligheten på foundation katternas speciella recessives måste vi kanske producera många inavlade kullar för att få veta mer om nya linjer. Detta kan mycket väl gälla 100 kattungar eller mer.

Hur ser vi etisk på det med långa test uppfödnings perioder? Om vi parar helsyskon genom åtskilliga generationer skulle vi i viss utsträckning automatiskt få likvärdiga t- och b-celler i kattungarna. Eftersom dessa cellerna är ansvariga för att känna igen och bekämpa sjukdomar skulle immunförsvaret på djuret således förminskas. Några gamla uppfödare av vår ras har gjort många inavelstester för att få veta mer om gömda färger eller att förbättra typen.(det ska nämnas här att den bästa väg att få reda mask faktorn hade varit att para en foundation katt med en siames istället för ens bror - men detta var vid sidan av). Det som producerades/föddes var ofta kattungar med kronisk snuva och känsliga magar, och som höll till i en nästan steril omgivning för att hålla sig någorlunda friska. Om den här typen av avel görs över åtskilliga generationer kommer det med all sannolikhet att födas många bebisar med stor chans att dö av cancer i tidig ålder, ha fruktansvärda gommar och tänder, utveckla alla sorters allergi och/eller bli kroniska bärare av URI (övre luftvägs infekton). Allt detta just för att de har ett svagt immunförsvar. Visste du att schizofreni och retligt beteende också kan vara en effekt av inavels depressioner? Det verkar vara förbisett att de nya ägarna av våra "biprodukter" är dom som får betala den medicinska vården, ifall avels test perioden påverkade immunsystemen på kattungarna. Mitt ibland våra projekt- för det mesta med goda avsikter, håller jag med om att vi ibland tenderar att glömma att det inte bara gäller stamtavlor och genetik. Med tanke på att sällskapshem vanligtvis är den bästa miljön för våra bebisar skulle detta vara rättvist mot ägaren och den lilla varelsen?

Här ska det också nämnas att embryon med svåra defekter föds inte utan absorberas oftast. Det enda tecknet skulle vara att storlekarna på kullarna skulle vara mindre. Det är väldigt vanligt att ungarna i inavlade kullar absorberas eller är dödfödda. Skulle de "osynliga" absorberade kattungarna vara de med inbuktade bröstkorgar? Skulle de två dödfödda i vår kull ha utvecklat en svans knick när de var 5 månader -- vem vet? -Har vi inte fört in nya foundationlinjer för att få in fräscht blod till rasen? - bara för att till slut vara tillbaka i samma mönster som vi försökte att komma ifrån. Det ska också nämnas att vissa kolonier av Foundation katter redan har en viss del av inavel. De ska verkligen inte inavlas mer.

Om en uppfödare vill veta om foundation katten bär en viss enkel recessiv gen kan han/hon para den katten med en känd bärare. I detta fallet skulle cirka 16 kattungar behöva produceras för att vara 99% säker på att foundationkatten inte är bärare av det specifika genetisk felet. Dessa katter skulle inte behöva inavlas. Då skulle vi springa på problemet med en försämrad genpool. Efter fasen med testning av våra 16 kattungar så skall vi logiskt blanda våra nya linjer med vanliga show linjer och integrera det nya blodet i den vanliga gen poolen. Eftersom alla ras katter redan är relativt inavlade, i själva verket bär många av dem samma genetiska defekter. Med detta menas att avkommorna till dom "testade linjerna" kommer att gå tillbaka till den drabbade genpoolen och samma problem kommer att poppa upp igen efter två generationer. Vad har vi då nått med detta? Skall vi då fortsätta med att producera 16 kattungar till med en känd bärare i nästa generation - och i nästa generation?

Hur är det med "7 kitten method"? Vissa människor tycker att det skulle verka mer vettigt om en partner bar den oönskade genen homozygot. Denna katt skulle sen bara behöva att producera 7 kattungar för att bli 99% säker att den andra partnern skulle vara fri från denna specifik gen. Här är då en annan fråga? Logiskt sett om den katten bär genen homozygot skulle den också uppvisa det (ser ni problemet) eller? Så om det genetiska problemet är allvarligt vill vi då producera åtskilliga kullar bara för att få veta om vår nya foundation katt bär samma gen? Å andra sidan sett OM det genetiska felet inte är allvarligt och vi bara vill veta om ett oönskat skönhetsfel såsom medaljong eller en svans knick då skulle 7 kitten method säkerligen ha varit användbart - om det inte hade varit för dessa älskvärda polygener!

En annan aspekt är det här med nya gen mutationer. All test avel kan producera åtskilliga nya gen mutationer som inte hade kommit upp i någon annan uppfödning, inte heller med samma avelspar. Med andra ord kattunge nummer 15 eller 16 skulle kunna uppvisa den dåliga gen som vi letat efter- men inte för att föräldrarna bär på den utan för att den dåliga genen plötsligt bytt cell.

Även om nya foundation linjer är noggrant skannade och testade av ansvarsfulla foundation uppfödare, kan man ändå inte garantera att dessa linjer är fria från genetiska fel. Sanningen är att ingen levande varelse är fri från genetiska fel. Människor som vill starta med "en ren foundation stam" måste förstå att det egentligen inte finns någon ren foundation stam. Alla katter och alla linjer bär på oönskade recessives. Där finns inga rena linjer och det finns inga perfekta katter. Om vi skulle göra en inavels test på våra vanliga show linjer - med efterföljande selektion, hur många katter skulle det bli kvar i våra avelsprogram? Om vi vet svaret varför i hela friden skulle vi då ens tänka tanken att test avla på våra foundation katter? Det verkar som om denna metod skulle vara ett steg bakåt. Det skulle var som att vi försöker avla på det oönskade istället för att direkt börja avla på de önskade egenskaperna.

Här är en annan tanke för dom som fortfarande tror att de känner till de accepterade showlinjerna och endast bryr sig om alla fruktansvärda fel en foundation katt kanske bär: Inavels tester där den ena föräldern är av nya foundation linjer och den andra föräldern är en med full stamtavla så skulle det inte ge oss mer bevis av "renhet" på våra nya linjer än vad det skulle ge oss bevis på "renhet" i våra gamla linjer. Varför? Därför att dom recessiva generna skulle bäras av båda föräldrarna, för att till slut uppvisas hos avkommorna. Med andra ord, om ett problem poppar upp, skulle inte dom nya linjerna ha någonting oönskat med sig i vårat avels program som vi inte alla redan hade.

Uppfödare tar ofta in en utparnings katt i katteriet, som i medel består av 5 till 15 katter eller mer och med snäva stamtavlor. Denna nya utparnings katt har sen till uppgift att balansera ut genetiska defekter som har visat sig över många år. Vanligtvis fungerar det inte så. Det tar tid att avla bort något. Vi lurar oss själva om vi tror att vi kan snabba upp saker och ting med inavels tester. Om vi nu gör dom ändå, kan vi vara säkra på att våra inavelstester KOMMER att skapa problem för att våra foundation katter bär på oönskade gener precis som vilken annan katt - det finns ingen anledning att test avla! Vad gör vi när vi får veta? Kastrerar och steriliserar allt och börjar om från början? Och sen om ett annat problem dyker upp i våra andra nya linjer (vilket troligtvis kommer att hända, och om det bara är från alla inavelstesten :-) skall vi då lägga ner dom linjerna också? Eller behåller vi avkommorna till avel och gömmer komplikationerna från andra, bara för att vi ska kunna ge dom vad dom förväntar sig av oss - "rena" foundation linjer? Oavsett, varför inavla för att ta reda på vad alla andra förväntar sig?

Summarum: Defekta recessiva gener kan bara elimineras i viss utsträckning, det spelar ingen roll om eller hur många tester som blir gjorda. Detta är sanningen för alla Maine Coon katter Vårt hopp är att ta in obesläktade blods linjer och avla dessa med våra vanliga show linjer. Dessa katter kan bringa nya problem för våra gamla linjer lika mycket som våra gamla linjer kan ge ytterligare problem för våra nya foundation katter. Men, problemen med de genetiska felen kan minimeras eller till och med korrigeras över ett par generationer - så länge som vi håller oss ifrån inavel. En recessiv gen kan bara bli ett problem om båda föräldrarna bär på genen. Chansen att två katter bär på samma gener är mycket mindre om de är obesläktade. Om ett problem uppstår kan vi ta itu med det där och då. En kombination av TOS (Testing for genetic diseases, Outcrossing and Selecting) är inte svaret på alla hälsoproblem. Men en utparning är definitivt den mest effektiva vägen till att reducera immun relaterade problem. Utparning kombinerat med tester och selektering är också i viss utsträckning ett effektivt verktyg att ta till när det gäller problemen med genetiska sjukdomar. Hade vi undvikit att avla med för begränsade genpooler från början hade vi inte behövt betala för dyra HCM och HD test idag - just för att dessa problem skulle inte existera i den överväldigande utsträckning som den gör. Många av oss strävar efter en god hälsa, men vi kommer nog aldrig riktigt att lyckas med våra mål och visioner. Även med dom bästa avsikterna kommer avel alltid att vara en chansning och en massa jobb, Vi fortsätter att be och hoppas på det bästa. Även om hoppet kan vara bräckligt så öppnar sig evigheten..........