Uppfödning av kull, kanske kul, men aldrig enkelt

Av Lies Klösters, 2004

Du har en dröm; en underbar avelshona som kommer att ge dig underbara, friska kattungar att kela med, att leka med, att ta hand om... Och hur förverkligar man denna dröm?

Kanske kan följande "bok" ge dig hjälp med att göra denna dröm till verklighet.

  1. Inledning
  2. Etik
  3. Uppfödning av djur 
  4. Boende- och levnadsmiljö
  5. Att hålla avelshane
  6. Att tolka stamtavlor
  7. Ärftliga Defekter
  8. Utrustning
  9. Allmän skötsel
  10. Risker med avel
  11. Att könsbestämma kattungar
  12. Socialisering
  13. Administration
  14. Litteraturrekommendationer

Inledning

Att föda upp en kull djur - om du verkligen är seriös - innebär mycket mer än vad man först kan tro. Nybörjaren ser inte skogen för alla träd och nästan alla gör samma misstag. I den här artikelserien kommer vi att ta upp några aspekter på uppfödning och vi kommer att ge några tips för nybörjaruppfödare. Men de här artiklarna är absolut inte tillräckliga. Efter att du har läst dessa är du fortfarande nybörjare och du har fortfarande en hel del att lära. Förhoppningsvis har du lärt dig en del och du har börjat tänka över några av de saker som involverar uppfödning.

Etik

Varför vill du föda upp katter? Vill du bara, en gång, ha en kull eller vill du på allvar ägna dig åt din ras? Om du bara vill ha en kull behöver du inte ha rasrena katter. Du kan också ta två huskatter, som får en kull tillsammans. Är inte alla kattungar söta, oavsett om de har stamtavla eller ej?

Om du ärligt vill ägna dig åt en ras, så har du kanske också tänkt ut ett avelsprogram. Avel är mycket mer än att skaffa sig en snygg hankatt till en avelshona. Du ska fösöka planera ett par generationer framåt. Avelsplaner kommer alltid att förändras eftersom katter har egna planer. Det här är några exempel på vad som kan strula till dina planer:

  • Avelshonan kommer inte i löp.
  • Avelshanen markerar så mycket att hans ägare kastrerar honom innan din katt kan paras.
  • Avelshonan blir inte dräktig och även efter några parningar så är hon forfarande inte dräktig.
    • Avelshonan vill inte para sig med den hanen som du har valt ut åt henne.

Men om du har ett uppsatt avelsmål så kan du fortsätta att arbeta mot det.

Även om du har bestämt dig för ett avelsmål så betyder det inte att du aldrig kan ändra dig. Du ska snarare se det som en riktlinje för att hjälpa dig i dina val. Efter ett tag så kanske du drar slutsatsen att dina avelsmål måste justeras. Till exempel så kanske utvecklingen inom rasen är sådan att dina mål blir inte kan uppfyllas eller så har ny kunskap fått dig att inse att dina tidigare avelsmål inte var så bra. Att ha ett avelsmål garanterar att du inte börjar att föda upp katter på ett sätt som mer liknar "produktion" än avel.

Många som är nya som uppfödare säger "Jag tror att det skulle vara roligt att bara ha en kull...". Många erfarna uppfödare protesterar mot detta. Varje uppfödare med självaktning försöker att förbättra rasen, inte bara att producera kattungar. Det är bara det, vad är det som förbättrar rasen? Är det en friskare katt? Eller en vackrare eller en trevligare katt? Många uppfödare försöker att få fram en frisk, vacker och trevlig katt... Många människor är överens om vad som är en trevlig katt, men vad är hälsa och skönhet? Det finns många olika åsikter om det. Vad som gör en katt vacker är en smaksak. Du kan följa din egen smak så länge som den faller inom ramen för rasens standard. En frisk katt kan vara en katt som till exempel lever tills den är tio år utan att insjukna i diverse sjukdomar.

Tänk också på vilken roll dina beslut om avel kan ha på genbasen. Om du, till exempel, har en kull på 8 kattungar och du säljer alla 8 till andra uppfödare, är det bra för din ras? Och om du får ytterligare två kullar från samma avelshona och du säljer alla dessa kattungar till uppfödare, vad får det för effekt? Å andra sidan, om du har en kull med en unik kombination av föräldrar och så säljer du inte en enda kattunge till avel, vad är då ditt bidrag (positivt eller negativt) till rasen? Eller är det då bara produktion? (Var snäll och tolka inte detta som att du måste sälja en kattunge ur varje kull till uppfödare. Det är endast menat att mana till eftertanke om dina beslut om att föda upp en kull.)

Uppfödning av djur

De avelsdjur du har valt utgör grunden i ditt avelsprogram. Så du kommer att vilja ha bra avelsdjur. Men var hittar du dem? Och vad är ett bra avelsdjur?

Att hitta ett bra avelsdjur börjar med att finna en bra uppfödare. Men det här väcker samma frågor som ovan: var hittar man en bra uppfödare och vad utmärker en bra uppfödare?

Det finns inga enkla svar på till dessa frågor. Vad en anser som en bra uppfödare, kanske anses som en dålig uppfödare av någon annan. Men vad du ska få är en bra känsla tillsammans med en uppfödare! Ta dig tid att lära känna uppfödaren. Besök han/henne några gånger (vilket ger dig möjlighet att se kattungarna några gånger och det är alltid roligt!) och prata med uppfödaren. Vad är tankarna kring tester, om avel och vad det innebär, se efter hur katterna bor. Vad är hans tankar kring att du vill ha hans kattunge till avel? (Kom ihåg: inte alla uppfödare tillåter vem som helst att avla med deras avkommor. Prata igenom detta innan du köper kattungen.) Om ni känner att ni kommer överens, då har ni fått en bra början. Ni behöver inte vara själsfränder, men om era tankar överenstämmer till stor del då har mycket vunnits. Be om överlåtelsen/kontraktet på kattungen så att du kan läsa igenom det hemma. Vid nästa besök kan du då fråga om något behöver klargöras samt diskutera kontraktet.

Du kan också fråga andra uppfödare om deras åsikt om uppfödaren som du besökt. Fråga flera uppfödare; en kanske har något otalt med uppfödaren av din kattunge och kanske därför ger en dålig referens. Fråga tre eller fyra personer om deras åsikt. Om alla säger samma sak, då kan du tro på att omdömena förhoppningsvis är sanna. Dessutom, en bra uppfödare ordnar alltid med referenser! Bli inte förnärmad om det visar sig att frågor också ställts om dig. Uppfödaren vill säkert bara förvissa sig om att du talat sanning. Uppfödaren kan också fråga ut dig när du är på besök. Vad har du för åsikt om avel, vad vet du om avel, t.ex. om genetik, sjukdomar, uppfödning av kattungar, etc. En del uppfödare får dig att känna det som om du är utsatt för spansk inkvisition. Men precis som du vill veta att du köper en kattunge från en hängiven och seriös uppfödare,på samma sätt vill uppfödaren veta om han säljer en kattunge till någon som kommer att samvetsgrant och medvetet ägna sig åt avel

Det slutgiltiga valet

OK, nu har du hittat en bra uppfödare och du vill köpa en kattunge från honom/henne. Då kommer frågan: vilken kattunge vill du ha? Studera katterna som uppfödaren har. Bestäm från vilken katt (eller kombination) som du vill ha en kattunge. Det här betyder inte att det är den kattungen du kommer att få... uppfödaren har sina egna avelsmål och tillsammans måste ni bestämma om era planer överensstämmer med varandra. Om så inte är fallet så kanske du ändå tjänar på det: kanske har uppfödaren bättre planer än du har. En annan möjlighet är att uppfödaren tycker om dina planer som du presenterar. I vilket fall som helst så visar det på att du har tänkt igenom vad du vill.

Hur du väljer ut ditt djur kan baseras på olika bedömningsgrunder. Det skiljer mellan person, men det beror också på vilken ras som du väljer. Om du vill föda upp Maine Coon eller Norska Skogkatter, så är det kanske trolig att du, bortsett från andra överväganden, också vill ha en kattunge av en speciell färg. Men om du vill föda upp Russian Blue så är färgen inget urvalskriterium.

En bedömningsgrund som gäller alla är: vilka djur har de flesta uppfödare i min närhet. Du måste regelbundet samarbeta med andra uppfödare för att uppnå dina avelsmål. Du måste också köpa katter från andra uppfödare eller para dina katter med någon annans avelsdjur. Om du köper en kattunge som är släkt med katterna hos uppfödarna i din närhet, så kommer du inte så lätt att hitta en passande partner till denna katt.

Till slut: fatta inga hastiga beslut. Om allting går i lås så kommer denna kattunge att vara grunden för ditt framtida avelsprogram. Det är därför som du ska leta efter den absolut bästa kattungen som du kan få. Det är väl värt - om det behövs - att vänta i ett halvår eller ett år på den rätta kattungen, eller hur? Du kan använda den tiden till att lära dig mer om rasen och allt annat som hör ihop med avel!

Boende- och levnadsmiljö

Många människor som bestämt sig för att börja föda upp katter gör det för de tidigare har haft katter ett tag och för att de är så förtjusta i dessa djur att de gärna vill engagera sig i avel. Ur den här synvinkeln så skulle man kunna tro att uppfödare har sina katter som en del i familjen, eftersom deras hobby började så, men det är inte alltid möjligt. Till exempel när du har en okastrerad hankatt så är det inte alltid möjligt att ha honom gåendes fritt i huset. Risken för oväntade parningar och oönskat beteende som sprayningar är alldeles för stort. Så de flesta uppfödare har sin/sina okastrerade hankatter i ett avelshaneutrymme. De flesta föreningar har regler för minimikraven när det gäller sådana utrymmen, som storlek, fönster, sällskap, etc. Fråga din förening vad som gäller. Exempel på sådana regler gällande SVERAK och FIFe är:

  • Bostadsutrymmet ska ha ett minimum av 6 m2 och minst 1,80 meters höjd. Mer än en nivå skall finnas och ett sovutrymme ska ingå.
  • Utrustning för rengöring och desinfektion av golv, väggar och möbler ska alltid finnas tillgänglig.
  • Katter ska alltid ha vattenskålar med friskt vatten, särskild utfodring när så krävs eller föreskrivs, bekvämt liggmaterial, leksaker och aktiverande utrustning, klätterstolpar eller liknande.
  • Det ska finnas möjlighet till ventilation med frisk luft (fönster, dörrar, ventilations-utrustning) för att minimera dålig lukt, fukt och drag.
  • Det måste finnas både dagsljus och artificiellt ljus.
  • Varje katt ska dagligen få individuell uppmärksamhet.
  • Alla utrymmen ska vara utformade så att människor kan få tillträde och de ska vara väderbeständiga.
  • Om katterna får vara utomhus måste tillräckligt med skugga finnas för att skydda mot direkt solljus.

Detta är bara ett urplock av de regler som finns gällande uppfödning och dessa är bara minimikraven. Andra djur än okastrerade hankatter behöver knappast andra utrymmen, de kan vara en del av hushållet och delta i de dagliga rutinerna utan att orsaka problem

Att hålla eller använda en avelshane.

  • Att hålla eller använda avelshane har två sidor:

    1. om du har en avelshane kan du erbjuda andra uppfödare denna tjänst
    2. om du inte har en avelshane, så kan du få denna tjänst av en annan uppfödare

    Att hitta en avelshane är inte lätt. Många uppfödare vill inte att deras hankatt ska få för många kattungar och är mycket noga med sitt urval av vilka som får nyttja denna tjänst. Avelshaneägare är också noga med att den besökande honan är testad för många olika saker. Inte alla honkattägare går med på dessa krav. Dessutom så vill många hankattägare själva någon gång utnyttja en annan hane så de kan sluta avtal med andra hankattägare. Om du inte har en passande hane själv så är ett sådant utbyte inte möjligt. Hankattägare kan få många förfrågningar på sin avelshane och de kan vara väldigt noggranna med vilka honkatter som får komma på besök. De som kommer utifrån kan uppleva detta som en stängd krets och oftast är det faktiskt så. Detta beror på att mycket bygger på tillit: honkattägaren vill kunna lämna sin katt i en miljö där man vet att hon blir väl omhändertagen och att hon inte kommer tillbaka med elaka infektioner och hankattägaren vill inte att hans katt ska smittas med någonting konstigt och han vill också att kattungarna ska tas om hand på ett ansvarsfullt sätt. Och det är ofta så att "kliar du min rygg så kliar jag din"...

    Om du hittar en hankattägare som på en gång går med på att du använder hans hane så hoppa inte högt av glädje på en gång. Det kanske låter konstigt när du till slut har hittat den person som kan hjälpa dig att få din första kull, men om den personen så snabbt går med på detta, så kanske han tillåter att alla får komma för parning. Så ställ dig själv frågan hur intressanta dina kattungar kommer att vara för mångfalden i genpoolen. Är det intressanta utparningar med kattungar som du kan fortsätta att bygga vidare mot ditt avelsmål eller är det tretton-på-ett-dussin-katter som du kan hitta i varje hushåll? Dessutom, om hankattägaren inte förväntar sig att du testar din katt för vissa sjukdomar och defekter, har han då testat sin katt? Är du säker på att du vill ha kattungar efter den hankatten? Avelskatter (både hanar och honor) ska testas för minst leukemi (FeLV) och aids (FIV) och katterna ska naturligtvis ha giltiga vaccinationer.

    Att köpa en avelshane är inte heller alltid så lätt. Många uppfödare säljer inte kattungar av hankön till andra uppfödare. Det finns olika skäl för detta:

    • En avelshane kan få stor genomslagskraft på populationen (en hankatt kan ha mycket mer avkommor under ett år än en honkatt). Som uppfödare kan du bara hoppas och tro på att den nya ägaren till hankatten hanterar detta ansvar på ett korrekt sätt.
    • Bortsett från detta så är det inte lätt att hålla en hankatt okastrerad och inte alla bryr sig om de regler som olika förbund har när det gäller bostadsutrymmen. En del hankatter bor som resultat av detta i minst sagt olämpliga utrymmen: i källaren, på vinden, längs bak på gården i ett litet skjul... det här är också någonting som inte alla uppfödare vill ska drabba ens värdefulla kattungar.

    Om du lyckas få en uppfödare att sälja dig en avelshane, så tänk efter noga vad du gör och fundera över följande frågor:

    • Är dena hane en bra kombination med dina avelshonor?
    • Vilka restriktioner finns när det gäller denna kattunge? Knappast någon uppfödare säljer en hankatt till avel utan restriktioner: Exempel på vanliga restriktioner är:
      a) Ett maximalt antal parningar med andra än dina egna katter, eller inga andra parningar alls
      b) En maximal antal år som katten får vara okastrerad (efter det måste han kastreras och få vara en del av familjen och inte vara hänvisad till särsilt utrymme)
      c) Ingen kattunge får säljas till annan uppfödare, eller endast en hona och ingen hankatt.
      Alla former av restriktioner finns. Ifrågasätt vilka restriktioner som du kan och inte kan acceptera.
    • Är det vettigt att köpa en avelshane om du inte får använda honom till andra parningar än dina egna och du själv bara har 1 eller 2 honkatter?
    • Även om avelshanen är mycket vacker och passar bra ihop med dina honkatter och andra honor i närheten, vilken påverkan kommer han att ha på genpoolen om han bara får para med dina två honor?
    • De flesta uppfödare vill inte i oändlighet upprepa samma parning (det blir mer som ren förökning än att noggrant planera varje kombination!) och efter 2 parningar kan din avelshane vara "slut". Är det inte då bättre att leta efter parning med en avelshane istället för att köpa en hankatt? Dessutom så kanske det är mycket billigare att betala för två parningar än att köpa en hankatt (den totala kostnaden för att ha egen hane inkluderar: inköpspriset, om du importerar en kattunge så tillkommer fraktkostnader och kanske moms, skötsel i minst ett år, hälsoundersökningar och tester...) Plus att en del hanar inte mår så bra med så få parningar.

Att tolka stamtavlor

Kunskap om stamtavlor är oftast underskattad. För många nybörjare inom avel så tar det ett tag innan man inser hur viktigt det här är och man lär sig senare vad man bör titta efter i en stamtavla.

Ofta så upptäcker man att katten som man köpte först senare inte längre uppfyller ens förväntningar när det gäller t.ex. stamtavlan. Åren efter att man köpt sin första avelskatt så får man mer insikt om linjerna bakom ens avelskatt. Det har hänt mer än en gång att man inte är helt nöjd med det man får veta. Till exempel kanske för att släktingarna till min katt har använts mycket ofta och att det är svårt att hitta passande avelspartner till min avelskatt. Eller så kanske man upptäcker att en av katterna i stamtavlan har ärvt ner dåliga egenskaper till några av avkommorna, som genetiska defekter eller svagheter i förhållande till rasstandarden.

Många vet inte vad de ska titta på i en stamtavla. Det faktum att katten har en stamtavla innebär inte att katten är renrasig. I några raser är utparningar med andra raser tillåtna. För några andra raser är RIEX-stamboken fortfarande öppen och katter utan stamtavla men som uppfyller många av kraven på rasen kan användas för utparningar. I båda fallen görs detta för att utvidga genpoolen. Det finns strikta regler för dessa utparningar som beskriver vilka katter som får paras ut och vilka katter som inte får användas till utparningar i en bestämd ras.

Trots detta så har det förr i tiden skett en del oönskade utparningar som fortfarande idag skapar en del probelem inom vissa raser, liksom den icke tillåtna maskade genen (Siames färg) i rasen Maine Coon.

Hur kan du då veta om din katts stamtavla är riktig? Vissa europeiska kattförbund noterar på stamtavlan varje katts EMS-kod. För en Norsk Skogkatt är det "NFO", för en Helig Birma är det "SBI" och för en Maine Coon "MCO". Om beskrivningen på stamtavlan säger "XSH" eller "XLH" så innebär det att katten inte är renrasig. (XSH står för korthårig huskatt - Domesticated Shorthair, XLH står för långhårig huskatt - Domesticated Longhair.) Du kan också finna beskrivningar som "exp. 1e generation" eller någonting liknande på stamtavlan. (Där "exp" står för experiment.) Igen så betyder detta att du har att göra med en icke renrasig katt.

Även om du inte vet vad alla tecken, koder och förkortningar betyder på en stamtavla så ska du fortfarande kunna avgöra om allt är OK, tänk bara logiskt och var vaksam. Om alla utom 1 eller 2 katter har samma förkortningar, fråga vad det betyder. Kontakta andra uppfödare eller förbundet som har utfärdat stamtavlan. De kan förklara vad förkortningarna betyder och varför dessa en eller två katter har en annan beskrivning. Ta aldrig för givet att en stamtavla står för kvalitet eller integritet, varken när det gäller uppfödaren eller katten. Undersök allting själv och gå tillbaka så många generationer som möjligt. En stamtavla är inget garantibevis!

Till slut så finns det andra saker som du kan dra slutsaster om i din katts stamtavla, som inavelsgrad. För att beräkna inavelsgraden så bra som möjligt måste man titta längre bak än bara de fyra eller fem generationer som finns listade på stamtavlan. Om du ser namnet på en katt omnämnt flera gånger i stamtavlan så behöver du inte tänka efter så länge för att inse att någon form av inavel har förekommit. Graden av inavel kan beräknas med hjälp av ett avelsprogram som PawPeds.

Ärftliga defekter

Ärftliga defekter finns hos alla levande varelser. En del defekter är mycket harmlösa, medan andra kan vara livshotande. Genetiska eller ärftliga defekter är inte detsamma som medfödda defekter. Ärftliga defekter ärvs från föräldrarna till avkomman. Medfödda defekter kan vara genetiska, men de kan också orsakas av yttre påverkan. Om modern blir dålig under dräktigheten, eller om hon utsätts för giftiga ämnen under denna period, så kan detta påverka tillväxten och utvecklingen av fostren.

Om en kull kattungar föds och några av kattungarna har avvikelser från det normala, så kan man ofta se, beroende på avvikelsen, om den är ärftlig eller medfödd. När alla kattungar har samma avvikelser (till exempel knickar på svansen) så är det mycket troligt att det är en ärftlig defekt. Däremot, om kullen har flera kattungar med avvikelser, men de är alla olika, (till exempel en katt har en svansknick, en annan har gomspalt och en tredje har ryggmärgsbråck), då är dessa avvikelser med största sannolikhet orsakade av en yttre påverkan. Kattungarna är inte i samma utvecklingsstadium i livmodern så när ett dräktig hona kommer i kontakt med ett giftigt ämne kommer giftet att påverka kattungarna olika. Detta kan då orsaka olika defekter på varje kattunge.

Ärftliga anlag delas in i dominanta och recessiva gener. Detta betyder att om du får en dominant och en recessiv gen för ett anlag, så kommer det dominanta anlaget att vara synligt och den recessiva anlaget att vara dolt. Detta gör individen till bärare av det anlaget som finns på den recessiva genen.

Det finns defekter som är knutet till kön och defekter som inte är könsbundna. De icke-könsbudna defekterna kallas för "autosomala" och de könsbundna för "X-bundna". Detta har sin förklaring i att könsbundna defekter sitter på X-kromosomen, honor har två X-kromosomer medan hanar endast har en X-kromosom. När en defekt är recessiv och könsbunden så har hanarna en större risk att utveckla sjukdomen är honorna. Honorna måste ha ett recessivt anlag på båda X-kromosomerna för att utveckla defekten, medan hanarna bara behöver ha det recessiva anlaget på sin enda X-kromosom.

En del ärftliga sjukdomar är rasspecifika, andra finns i fler än en ras och kan även finnas hos fler än en art. Även om det sägs att en del raser ofta har en ärftligt defekt, så är det inte alltid sant. Det är möjligt att sjukdomen verkligen bara visar sig hos en eller två (besläktade) raser, men det kan också vara så att uppfödare av rasen A testar för en viss sjukdom och uppfödare av rasen B testar aldrig sina djur. Detta innebär automatiskt att drabbade djur hittas oftare hos ras A än hos ras B. Men det betyder inte att defekten inte förekommer hos ras B och att ras B är en friskare ras än ras A. Uppfödare av ras B kan aldrig vara säkra på om deras ras har eller inte har defekten eftersom de inte testar.

Att testa för att finna defekter

Testandet gällande defekter ska alltid utföras av en erfaren veterinär eller specialist! Om du bara är ute efter en snabb test och uppsöker närmaste veterinär så kan du lika gärna spola ner pengarna i toaletten. Nu för tiden specialiserar sig veterinärerna inom olika områden, så försök att hitta den veterinär som specialiserar sig på den defekten som du vill testa din katt för och helst då en som har mycket erfarenhet inom området.

När du överväger att köpa en kattunge från en uppfödare så är det alltid klokt att fråga om föräldrarnas hälsa. Har uppfödaren testat djuren för de defekter som förekommer inom rasen? Om inte, varför det? Om ja, be om kopior på testresultaten! Att fråga efter bevis kan låta misstänksamt, men tyvärr finns det ett antal uppfödare som inte drar sig för att ljuga om tester, eller om testresultat. En uppfödare som inget har att dölja vill gladeligen visa dig sina testresultat.

I framtiden kommer allt fler gentester att finnas tillgängliga, en del genmarkörer för vissa defekter/sjukdomar har redan hittats, för andra så söker forskarna fortfarande efter markörer.

Utrustning

Varje uppfödare har sitt eget sätt hur de tar hand om kattungar. Det är inte så att endast ett sätt är det rätta och att alla de andra är fel. Beroende på din egen personliga situation kan en lösning som fungerar för dig kanske inte fungerar så bra för någon annan. Till exempel så svär en del vid att ha en kattungehage är det bästa, andra avskyr det. Lyssna till vad alla har att säga och försök sedan att i åsiktsdjungeln och av alla välmenande råd välja ut det som passar dig bäst.

Flera omständigheter kommer att spela in hur du väljer att ha dina kattungar: ditt hem, vilka tillbehör som finns tillgängliga i ditt område (en del produkter finns tillgängliga i Europa och inte i Amerika och vice versa) och djuren i ditt hem. Till exempel: du kan tillverka den mest fantastiska bolåda/kattungebo, men din hona väljer i alla fall att föda i din säng istället för i bolådan. Allt du kan göra då är att springa till linneförrådet, slita åt dig några handdukar och försöka att rädda madrassen.

Det kan också vara svårt att övertala en hona om att kattungarna är säkrare i kattungehagen. En del honor stannar på ett ställe med sina kattungar, andra flyttar runt dem hela tiden. Om honan vill ut ut kattungehagen, släpp ut henne. Du behöver inte alltid ge efter för honan, att till exempel placera kattungarna ovanpå ett skåp är inte så särskilt smart. Men om honan vill att kattungarna ska växa upp under sängen och inte i en kattungehage, så låt henne få sin vilja igenom och gör det så bekvämt som möjligt för henne under sängen. På så sätt är Mamma Katt lycklig och det gör henne till en bättre mamma åt kattungarna.

Nedan kan du se några exempel och tips på gör-det-själv-projekt som andra uppfödare har gjort. Det är inte exempel som du behöver kopiera i minsta detalj, meningen är att ge dig inspiration.

kittenkooi
Det finns handtag på sidorna av bolådan så att den lätt kan flyttas från ett ställe till ett annat. Du kan också välja att skruva fast små hjul under lådan. Ett tips är att då ha bromsar på hjulen så att lådan inte åker omkring när honan hoppar i och ur. Foto av: Annemiek Frieswijk.

 

kittenvoerkooi

Ofta äter katter mat som inte är avsedda för dem. Om du ger kattungarna kattungemat, så blir oftast de äldre katterna väldigt glada. En "matlåda" som denna har ett litet hål på ena sidan så att endast de små kattungarna kan gå in i lådan och äta av maten som du ställt inuti. Det här hindrar förstås inte att kattungarna delar vuxenmaten med sina föräldrar. Foto av: Annemiek Frieswijk.

 

kittenren
Kattungarna kan växa upp i en lekhage i vardagsrummet utan att hamna i massor av problemfyllda situationer. (Som att fastna bakom kylskåpet eller att få en elektrisk stöt därför att de gnagt på en elledning.) Denna lekhage är gjord av plast element och har en bit av linoleummatta till golv. Foto av: Traci Jones.

 

werpkist

Ofta använder folk en kartong som bolåda. Det här kan vara mycket praktiskt eftersom man kan slänga den efter förlossningen och man slipper att rengöra den efteråt. Men, kom ihåg att lådor som använts till frukt ofta är behandlade med bekämpningsmedel! Det är därför som man inte rekommenderar användningen av fruktkartonger. Den här bolådan är köpt på IKEA. Den är gjord av plast och väldigt lätt att rengöra. Foto av: Riëtte van Beek.

Man kan också köpa hopfällbara djurhus, som ser ut som små tält. Dessa kan också användas till bolådor, kattungehagar etc. Fördelarna är att när du inte använder dem så kan du fälla ihop dem till små paket som är lätta att förvara. Nackdelarna är att dessa djurhus oftast är dyra.

Till bolåda/kattungehage eller varhelst kattungarna ligger så är det bästa att bädda/fodra med vitt tyg. De flesta mammor är bra på att hålla rent och de rengör kattungarna så fort de blir smutsiga. Det här är förstås väldigt bra, men om en kattunga har avvikande avföring kan det ta ett tag innan du inser att något är fel. Vita lakan eller örngott har den fördelen att du snabbt kan se avföringsfläckarna och avgöra om de har normal färg.

Till toalådan kan man också försöka hitta andra lösningar än de dyra alternativ som finns i djuraffärerna. Titta i varuhusen efter babybadkar eller tvättkorgar som du kan använda till kattlådor. Kattungar behöver inte en särskilt stor låda, de kan i alla fall inte klättra upp i en stor låda. Använd en liten balja som du skär ut ett litet hål så att kattungarna kan komma in och ut igenom, eller så kan man använda en bricka med upphöjda höga kanter.

Sen ska det naturligtvis alltid finnas en klösleksak/klöspelare. Katter bryr sig inte om det är en vacker klösmöbel, de vill bara kunna vässa sina klor. Man behöver inte spendera hundratals kronor på någonting som ska göra din katt lycklig. Kreativa gör-det-själv projekt med trä, sisalrep och några överblivna mattstumpar blir minst lika bra. Försäkra dig bara om att det inte finns några spikar eller häftklamrar som sticker ut.

Allmän skötsel

När man tänker på att sköta katter så tänker de allra flesta på det som är uppenbart, nämligen mat, vatten och - om nödvändigt - veterinärvård. Den bästa mat du kan ge dina katter är ett förstklassigt foder, inte något av de du hittar på stormarknaderna. Självklart så äter katterna maten från stormarknaderna om de sevreras detta, men det är inte det bästa du kan ge dem.

Mindre självklart är omvårdnaden av kroppen. Katten behöver få sina klor klippta ibland, pälsen borstad eller till och med tvättad. Detta är inte alltid nödvändigt, men om du visar upp katten på en utställning kommer domarna att uppskatta att du ansträngt dig för att presentera katten väl. Om du äger en långhårig katt kommer du också att behöva borsta den för att undvika att katten får en massa tovor. Om katten behöver ett bad eller bara lite borstning beror på rasen (korthår, semi-långhår eller långhår) och på katten själv (en katt har torr päls, medan en annan har fet päls). Det finns en hel del information på Internet om hur man badar sin katt och vilka produkter man kan använda till det. Men du kan också fråga några erfarna uppfödare som har din ras om råd; de vet hur man sköter pälsen och hur man presenterar dem på bästa möjliga sätt.

Riskerna med avel

Att föda upp djur är inte alltid enkelt, många uppfödare kan berätta om dåliga upplevelser. Nästan varenda erfaren uppfödare har befunnit sig i en svår situation en eller flera gånger. Kattungar kan dö, honor kan bli allvarligt sjuka eller de kan dö när de är unga. Som tur är händer det inte ofta, men kom ihåg att varje dräktighet innebär en risk för både honan och hennes kattungar.

Risker för modern

Som nämnt ovan så kan livshotande komplikationer tillstöta under dräktigheten eller under förlossningen. Mamman kan få problem om en av kattungarna är för stor eller fastnar i utdrivningsstadiet. Det kan också inträffa att ett av livmoderhornen vrider sig (livmoderomvridning), så att kattungen inte kan födas och mamman liksom kattungen kan dö om problemet inte snabbt omhändertas av veterinär. Eklampsi (kalkbrist) kan utvecklas före eller efter förlossningen vilket ökar risken för att mamman och/eller kattungarna inte överlever. Som tur är så går det för det mesta bra och alla exempel ovan hör till undantagen.

Risker för kattungarna

Kattungarna kan också förstås bli sjuka. Det kan variera allt ifrån smutsiga ögon till bakteriella infektioner med allvarliga konsekvenser. Inte nog med det, kattungar kan också hamna i svårigheter när de ska upptäcka världen. Det kommer inte att vara första gången som en kattunge tuggar på en elsladd och får en elektrisk stöt. Ett litet hål eller spricka bakom en möbel är också väldigt intressant för en kattunge. Det händer titt som tätt att en kattunge kryper in i små utrymmen och inte kommer ut utan hjälp. Klumpbildande kattsand kan också innebära en fara för kattungar. Kattungar är precis lika nyfikna som småbarn, de stoppar allt i munnen och de vill smaka på allting. Klumpande sand kan orsaka stopp i tarmarna med fruktansvärda konsekvenser. Därför är det bättre att använda träpellets eller icke-klumpande sand i kattlådorna till kattungarna.

Att könsbestämma kattungar

Det är mycket bekvämt att själv kunna avgöra vilket kön dina kattungar har. Du är nog inte den första uppfödare att kalla en hane för "Lady", eller en hona för "Tarzan" - På bilderna nedan kan du se skillnaderna mellan hanar och honor. Som du kan se är avståndet mellan könsöppningarna mindre för en hona än för en hane. Du kan också se att honan har en kal sträng mellan anal- och gentialöppningarna, medan hanen har ett hårigt område. Anmärkning: förekomsten av bröstvårtor säger inget om könet på kattungen!

En hona (överst) och en hane (nedan) vid 10 dagars ålder. Vid denna ålder syns det mycket tydligt att honan har ett kalt område mellan anal - och genitalöppningarna (röd cirkel), medan hanen har ett hårigt område vid samma ställe. Avståndet mellan genitalöppningarna är också mindre på honan än det är på hanen (röd pil).
 poesje  poesjeaanwijzingen
 katertje  katertjeaanwijzingen
  Foto: Misha Peersmans.

 

 

Här är kattungarna fem veckor gamla. Vid denna ålder har också honan (överst) lite hår mellan anal - och genitalöppningarna. Men, hanen (nedan) har mycket mer hår. Skillnaderna mellan avståndet på öppningarna har också blivit större.
poesje2  poesje2aanwijzingen 
 katertje2  katertje2aanwijzingen
  Foto: Misha Peersmans.

Socialisering

Att socialisera kattungar innebär att de måste vänja sig vid allting som de kan möta senare i livet. Det här innebär inte att en bra socialiserad kattunge aldrig kommer att bli rädd för någonting eller att den inte kan bli skrämd av något. Eller att alla kattungar från en uppfödare kommer att reagera på exakt samma sätt i liknande situationer. Varje kattunge är en individ och regerar på sitt sätt. Vad du kan lära kattungarna är att inte vara rädda för höga ljud, som dammsugaren, dörrklockan, radion eller TV:n, eller när männsikor pratar högljutt. Du kan också lära dem att bli vana vid att hanteras på olika sätt. Ta upp dem, hålla i dem, lägga dem på rygg, klippa klorna, kontrollera tänderna, borsta pälsen, bada, kort sagt allting du gör med en vuxen katt kan man lära dem under denna period. Det här behöver inte ta flera timmar varje dag, 10 minuter eller så räcker. Men det är ju klart, du kan ju alltid ägna mer tid åt kattungarna....

Administration

Att sköta administration är tråkigt, men det kan också vara ett användbart sätt när du håller på med katter. Som ägare till ett sällskapsdjur kan det ofta vara tilläckligt om du bara antecknar några rader i din kalender. Om du skulle behöva uppsöka veterinären för att din katt haltar så kan det vara praktiskt att veta om det är för att det trillade ned från ett skåp eller om någonting annat inträffat. Oftast är det svårt att i efterhand exakt komma ihåg när någonting hänt.

För en professionell kattuppfödare blir det mer komplicerat, speciellt om man har avelsdjur i huset. Frågor som:"När löpte honan X förra gången?", "När föddes kullen till hona Y?" och "Vilken av de fyra bruna tabbykattungarna gick ned i vikt? Är det samma kattunge som hade problem med att äta förra veckan?", kan vara svåra att svara på om du måste förlita dig till ditt minne. I alla de flesta fall kan du återkalla den här informationen, men med en välunderhållen administration är informatione så mycket mer tillförlitlig. Samt, en sådan administration kan komma väl till pass om du själv blir sjuk och vänner eller familjen måste ta över skötseln av dina djur. Med detsamma kan de se vad som är på gång i ditt katteri.

Tabellerna nedan är exempel. Naturligtvis kan du justera dem så att de passar dina egna önskemål och behov.

Födelsetabeller

I tabellen nedan har jag gjort utrymmen för att fylla i vilka som är föräldrarna till kullen, vilka parningsdatumen var och all möjlig information om varje kattunge som tiden för födelsen, vilken kod du har gett kattungen (om de liknar varandra mycket kan det vara bra att märka varje kattunge med nagellack på deras klor eller med en säker markeringspenna på pälsen) m.m. Om du vill lägga till annan, mer viktig information så kan du enkelt lägga till det eller ändra i kolumnerna som jag har använt.

Hanens namn:
Honans namn:
Första och sista parningsdatum Födelsedatum Antal dagar efter första parning (=dräktighet) Datum när kattungarna kan flytta till sina nya ägare. 
         
 Kattunge nr  Hane/Hona  Namn     Vikt Tid för födelse Färg och mönster nagellack / färg kod
 1.             
 2.             
 3.             
 4.             
 5.             
 6.             
 7.             
 8.             
 9.             

 

Tabell över kattungarnas vikt

Det bästa är att välja en bestämd tid när du väger kattungarna varje dag, så att du inte väger dem på kvällen första dagen och sedan på morgnen den andra. Det skulle ge dig en felaktig bild över deras viktökning.

Om en eller flera av kattungarna inte ökar i vikt en dag, så är detta ingen omedelbar katastrof. Bara om de inte ökar i vikt flera dagar i rad eller om de börjar gå ned i vikt så finns det anleding till att börja oroa sig.

   Kattungar:
Datum  1  4  5
               
               
               
               
               
               
               
               

 

Litteraturrekommendationer

  • Robinson's Genetics for Cat Breeders and Veterinarians by Carolyn M. Vella, Lorraine Shelton, John McGonagle, Terry W. Stanglein.
  • The Cornell Book of Cats by Mordecai Siegal, James R. Richards, Cornell Feline Health Center.
  • Cat Owner's Home Veterinary Handbook by Delbert G. Carlson, James M. Giffin.
  • Breeding Purebred Cats by Anne S. Moore.
  • The Book of The Cat by Michael Wright, Sally Walters.

På svenska:

  • Kattens sjukdomar av Anne-Marie Nilsson, ICA Bokförlag.
  • Kattuppfödning, avel och genetik av Ylva Stockelberg, Bilda Förlag.
  • Vilken katt passar mig? av Ylva Stockelberg, Prisma.
  • Allt du behöver veta om katt, av Claire Bessant, Natur och Kultur/LTs Förlag.