Rekommendationer för tester och avel

Det finns rekommendationer tillgängliga för katter som testats med ekokardiogram såväl som för DNA, klicka här för att gå till DNA-rekommendationerna

Följande rekommendationer utarbetades för Maine Coon. För andra raser kan det vara bättre med lite andra rekommendationer, men för närvarande är Maine Coon-rekommendationerna de enda vi har. Förhoppningsvis kommer vi att få mer rasspecifika rekommendationer för andra raser för senare.

Rekommendationer gällande tester:

Vi har två typer av tester för några av raserna i samtliga fall, är endast DNA inte tillräckligt, eftersom det bara täcker en mutation och det finns flera olika, så DNA måste kompletteras med hjärtscreening (ultraljud).

Det första HCM-testet bör göras vid 1 års ålder och innan katten används i avel. Ytterligare tester rekommenderas årligen tills katten är över 3 år. Efter det rekommenderas testning vid 5 års ålder. När det gäller katter som har blivit mycket viktiga för det allmänna avelsbeståndet eller som är i en särskilt riskfylld position (otvetydigt testresultat eller har en nära släkting som har fått diagnosen HCM) är det klokt att göra ett test också senare, till exempel vid 8 års ålder. Observera att detta bara är en allmän ståndpunkt som måste tolkas i varje enskilt fall.

Rekommendationer för avel:

Även här är rekommendationerna från en allmän synvinkel där du måste titta på varje enskilt fall.

*) Med nära släktingar menar vi här helsyskon, föräldrar och avkommor till katten.

Normalt hjärta:
Katter med normal hjärtstatus enligt ett test och utan några nära släktingar * som diagnostiserats med HCM kan naturligtvis användas i avel ur HCM-synvinkel..

Diagnostiserad med HCM:
Katter diagnostiserade med HCM i någon grad bör inte användas i avel.

Katter som fått equivocal

Equivocal betyder att något hittades i hjärtat under HCM-testet som inte är 'normalt', men vid tidpunkten för testet är det inte klart om det är HCM eller om det kan utvecklas till HCM eller inte. Det betyder inte automatiskt att katten kommer att utveckla HCM! Eqivocal betyder exakt tvetydigt. Avvikelsen kan orsakas av andra saker som högt blodtryck, njursvikt eller något annat. Katten kan också ha en normal variation på 'standard' värden, som t.ex. papillärmusklerna kan vara lite större än den genomsnittliga kattens. Endast ytterligare tester visar om detta är HCM eller inte.

Katter som har fått Equivocal ska hanteras enligt följande:

Testa kattens hjärta igen enligt rekommendationerna från specialisten som undersökte katten (det är vanligt att de vill se katten igen om 6-12 månader). Om katten anses Equivocal vid nästa test också, beror rekommendationerna på kattens ålder vid det senaste testet.

Equivocal, yngre än 2 år:
Om katten var yngre än 2 år när testet gjordes rekommenderas det inte att använda denna katt när det gäller avel. Istället görs ytterligare ett test när katten är äldre än 2 år.

Equivocal, 2-3 år:
Om katten var mellan 2-3 år när testet gjordes kan en kull planeras om det är absolut nödvändigt om katten inte har fått något avkomma tidigare. Den andra föräldern bör naturligtvis ha ett normalt hjärta och inte ha några nära släktingar * som har fått diagnosen HCM. Dessa kattungar får för närvarande inte användas i ett avelsprogram. Detta förbud mot att inte använda dessa kattungar för avel kan dras tillbaka om föräldern med hög risk har ett normalt hjärta eller fortfarande är Equivocal vid ett nytt test vid 3 års ålder.

Equivocal, äldre än 3 år:
Om katten var äldre än 3 år när testet gjordes kan katten användas i ett avelsprogram men får endast paras till en katt med ett normalt hjärta och som inte har några nära släktingar * diagnostiserade med HCM.

Nära släktingar till påverkade katter

Om en katt diagnostiseras med HCM rekommenderas följande för sina nära släktingar*:

Närstående har diagnostiserats med HCM, hjärtat är normalt på själva katten när katten är yngre än 2 år:
Dessa katter rekommenderas inte att användas i ett avelsprogram förrän de har godkänts för avel efter ett nytt test vid 2 års ålder.

Nära släkting har diagnostiserats med HCM, hjärtat är normalt på katten själv vid 2-3 års ålder:
En kull som mest rekommenderas här om katten inte har något avkomma tidigare. Den andra föräldern ska då ha ett normalt hjärta och inte ha några nära släktingar * diagnostiserade med HCM. Kattungarna i denna kull rekommenderas för närvarande inte för avel. Dessa avelsrekommendationer om att inte avända katten i avel kan dras tillbaka om föräldern med hög risk fortfarande inte visar något tecken på HCM vid 3 års ålder.

Närstående har diagnostiserats med HCM, hjärtat är normalt på själva katten när katten är äldre än 3 år:
Om katten fortfarande inte har visat några tecken på HCM vid 3 års ålder kan katten användas i ett avelsprogram. Det bör dock helst paras till en Maine Coon som är en riskfri partner (inte Equivocal eller har en nära släkting * som diagnostiserad med HCM).

Om katten har diagnostiserats med ett Equivocal hjärta och också har en nära släkting som får diagnosen HCM bör du vara extra försiktig.

Hjälp!

Om du känner dig osäker på vad som gäller för din katt, tveka inte att kontakta kontaktpersonerna för hälsoprogrammet!

 

Avelsrekommendationer för katter testade med DNA!

Vi föreslår följande rekommendationer gällande genetisk testning av HCM1:

  • Det rekommenderas att alla Maine Coon som ska användas för avel testas för att bestämma deras status, såvida inte kattens föräldrar båda är kända för att vara negativa för mutationen.
  • Det rekommenderas inte att använda detta gentest för katter av någon annan ras, såvida de inte har Maine Coon i sin stamtavla, eftersom denna mutation hittills bara har hittats hos Maine Coon och katter relaterade till Maine Coon.
  • Det rekommenderas att fortsätta att undersöka katterna med ultraljud eftersom det hjälper till att upptäcka katter med HCM orsakade av en annan mutation än HCM1.
  • Avelsbeslut bör fattas med försiktighet. Vid denna tidpunkt har laboratorierna rapporterat att cirka 33-35% Maine Coon, har testat positivt. Det betyder att ungefär en tredjedel av alla Maine Coon verkar ha minst en kopia av genen. Att ta bort alla dessa katter från avelspopulationen kan vara mycket farligt för rasens framtida hälsa. Av denna anledning rekommenderas det INTE att alla katter som är heterozygota för mutationen (dvs. har EN kopia av den muterade genen) omedelbart ska tas ur avel. Heterozyga katter kan användas om katten anses vara viktig för att upprätthålla genetisk variation. Eftersom det för närvarande inte finns något objektivt sätt att säga exakt vilka katter som är viktiga för att upprätthålla genetisk variation och vilka inte är det, måste det vara upp till den enskilda kattägaren att göra sin egen bedömning här. En heterozygot katt bör endast paras med en helt negativ katt för att minska risken,  att producera drabbade katter. Negativa kattungar från dessa linjer bör väljas för vidare avel.
  • Det rekommenderas inte att använda homozygota katter (katter som har två kopior av den muterade genen).

Tänk på att den vetenskapliga utvecklingen inom detta område är hög och att rekommendationerna kan ändras när mer information blir tillgänglig.

Testa för GSD IV

För att undvika att få drabbade kattungar och för att så småningom eliminera GBE1-mutationen från Norsk Skogkatt, måste vi DNA-testa alla avelkatter. Genom DNA-test kan vi också hitta de friska bärarna som kan föra sjukdomen vidare till sina avkommor om de paras med en annan bärare.

Naturligtvis behöver en katt testas endast en gång i livet och du behöver inte testa ättlingar från friska (homozygot normala) föräldrar om du är säker på stamtavlan.

Hur testar jag min katt?

Du kan göra ett enkelt DNA-test med en kindsvabb.
Det finns många, många laboratorier men i länken Labb här i menyn kan du hitta ett urval laboratorier bara för att få en hint om vilka som finns.
Läs noga i instruktionerna från det laboratorium du väljer så att du får det gjort korrekt.

Hur gör jag för att få resultatet publicerat på PawPeds?

Genindexe har en blankett som du kan fylla i om du vill att de ska skicka en kopia direkt till det offentliga registret eller inte. Detta gör att vi kan få lite mer tillförlitlig statistik (läs mer om varför pålitlig statistik är viktig). Den svenska rasklubben Skogkattslingan har också ett avtal med Laboklin med en speciell blankett och pris, där du också kan gå med på att labbet skickar en kopia av resultatet till registratorn för hälsoprogrammet.
De andra laboratorierna har, såvitt vi vet, inte det här alternativet. Du måste skicka in en kopia av resultatet till registraren själv.

Resultatet av testet som laboratoriet skickat till registratorn kommer att offentliggöras tidigast cirka 60 dagar efter det att ägaren fick det. Anledningen till denna försening är att ge ägaren tid att informera kattungeköpare och andra personer med relaterade katter om resultatet innan de får informationen från andra parter som sett det i den offentliga databasen.

För att få kattens resultat registrerat i hälsoprogrammet måste du skicka in en kopia av resultatet till registratorn. Du hittar kontaktinformationen i kontaktlänken i menyn.
Du kan också klicka här

 

Hjälp!

Om du har några frågor, tveka inte att kontakta kontaktpersonerna för hälsoprogrammet!

Testa för Burmans GM2

För att undvika att få drabbade kattungar och för att så småningom eliminera GM2-mutationen från den burmesiska rasen, måste vi DNA-testa alla avelkatter. Genom DNA-test kan vi också hitta de friska bärarna som kan överföra sjukdomen till sina avkommor om de föder upp till en annan bärare.

Naturligtvis behöver en katt testas bara en gång i sitt liv och du behöver inte testa ättlingar från friska (homozygot normala) föräldrar om du är säker på stamtavlan.

Hur testar jag min katt?

Du kan testa med antingen med ett blodprov eller med en kindsvabb.
Det finns många, många laboratorier men i länken Labb här i menyn kan du hitta ett urval laboratorier bara för att få en hint
Läs noga igenom instruktionerna från det laboratorium du väljer så att du får det gjort korrekt.

Hur får jag resultaten publicerade på PawPeds?

För att få kattens resultat registrerat i hälsoprogrammet måste du skicka in en kopia av resultatet till registratorn. Du hittar kontaktinformationen i kontaktlänken i menyn.
Du kan också klicka här:: 


Hjälp!

Om du har några frågor, tveka inte att kontakta kontaktpersonerna för hälsoprogrammet!

 Rekommendationer

  • Homozygota katter ska inte användas i avel. Emellertid dör dessa katter i allmänhet innan de blir könsmogna och utgör därför inget problem när det gäller selektionen eftersom de automatiskt försvinner från reproduktionen.
  • Heterozygota bärare kan användas i avel, men de bör då endast paras med partners som inte bär mutationen, vilket bevisas genom DNA-test. Kattungar från en sådan kull bör testas innan de säljs som framtida avelkatter. Helst bör endast homozygot negativa kattungar användas i vidare avel, men undantag kan göras så länge som köparen av kattungen är väl medveten om problemet och kommer att fortsätta följa dessa rekommendationer.
  • Alla köpare av kattungar som är bärare och kattungar med okänd status från kombinationer där båda föräldrarna inte är negativa bör informeras om sjukdomen, det faktum att en förälder är bärare och riskerna med att använda kattungen för avel. Heterozygota bärare kommer aldrig att få några symtom, så man kan lätt tänka att det är irrelevant information för en sällskapsköpare. Men eftersom det inte är ovanligt att sällskapsköparen senare får idén att ta en kull på sin katt, och de kanske sedan går vidare utan att kontakta kattens uppfödare, är det viktigt att även sällskapsköpare förstår sjukdomens natur och situationen gällande kattungen.
  • Målet bör vara att ha eliminerat samtliga bärare från aveln 2015.

Rekommendationer

För att undvika att få drabbade kattungar och för att så småningom eliminera GM2-mutationen från den burmesiska rasen, måste vi DNA-testa alla avelkatter. Genom DNA-test kan vi också hitta de friska bärarna som kan överföra sjukdomen till sina avkommor om de paras med en annan bärare.

Naturligtvis behöver en katt testas endast en gång i sitt liv och du behöver inte testa ättlingar från friska (homozygot normala) föräldrar om du är säker på stamtavlan.

  • Heterozygota bärare kan användas i avel, men de bör då bara paras med partners som inte bär mutationen, vilket kan ses genom DNA-test.
  • Kattungar från en sådan kull bör testas för att ta reda på om de är bärare. Detta bör göras innan de säljs som framtida avelkatter, eller åtminstone innan de används för avel. Helst bör endast homozygot negativa avkommor användas för avel.
  • Det är viktigt att se till att inga avkommor som är bärare från dessa kullar används i avel utan ordentlig testning. Hur detta uppnås kan variera beroende på vilket land du bor i. Några förslag på hur du uppnår detta är följande:
    - Kastrera kattungar som är bärare, innan de flyttar till sina nya hem.
    - Lämna inte ut registreringspapper till köparna förrän efter att katten har kastrerats.
    - Om tidig kastrering inte är ett alternativ för dig, skriv ett kontrakt med avtal om att kattungar som är bärare inte får användas i avel. I vissa länder är dock sådana kontrakt inte rättsligt bindande. I dessa fall är det viktigt att sällskapsköpare av kattungar som är bärare och kattungar med okänd status från dessa kullar informeras om sjukdomen. Informera dem om att en förälder är bärare och om riskerna med att använda kattungen i avel. Heterozygota bärare kommer aldrig att få några symtom, så man kan kanske kan tro att det är irrelevant information för en sällskapsköpare.  Men eftersom det inte är ovanligt att sällskapsköpare senare får idén att ta en kull på sin katt, och de kan göra detta utan att kontakta kattens uppfödare, är det viktigt att även sällskapsköpare förstår sjukdomens natur och situationen gällande en kattunge som är bärare.
  • Målet bör vara att så småningom eliminera alla bärare från aveln, och så småningom eliminera denna sjukdom helt från vår ras.